Vilken kontrast mot helgen. Spöregn men jag gick ut med vagnen ändå. Väl ute var det faktiskt ganska skönt.
Så här ser det ut på vårt kvarter.
Alvira sover gott som i en kokong skyddad mot vädret. Annat är det med mig och Britt. Men det är värt det för att Alvira ska sova ordentligt på förmiddagen ändå. Då blir hon en mycket nöjdare bebis resten av dagen.
Söndagens snöstorm är ett minne blott och kvar är ett lugnt ljust snötäcke…
…Man skulle också kunna beskriva det som ett tungt snötäcke när bilen skulle sopas av…
…Och Britt skulle nog säga ett blött snötäcke (Jag ser det på hennes skeptiskt hängande svans)…
Hur som helst var det härligt med en promenad hos mormor! Det ser så mysigt ut för Alvira i vagnen och hon sover så gott.
Om Alvira varit lite äldre hade vi nog haft en snögubbe på gården nu men vi får vänta med det till nästa år. Jag ser fram emot att hon utvecklas mer och allt vi kommer hitta på men samtidigt önskar jag att tiden bara kunde stå stilla en stund. 🖤
Tänk så fint att vi har möjlighet till föräldraledighet i Sverige. Jag njuter av varenda dag!
När vi kom hem och jag började med middagen däckade Alvira på köksbänken. Då kunde jag kolla på en ny design till bloggen.
Men alltså vilken överaskning att se ut genom fönstret imorse. Jag vet att igår så skrev jag “Tror vi verkligen på att det kommer snö imorgon? Vi får väl se!” och jag trodde helt ärligt inte att det skulle komma snö. Möjligen lite snöblandat regn.
När jag klev ut genom sovrummet och såg det här ja då blev jag ju jätteglad! Vilken skillnad mot för hur det såg ut igår.
Alviras första snö 🖤 Hon kollade nyfiket ut genom fönstret men vi har hållt oss inne mestadels.
Det var ju bara till att åka marsch iväg för att byta till vinterdäck på bilarna. Jag berättade och förklarade för Alvira hur man gör även om hon kanske inte förstår precis vad jag säger än. Hon var i vart fall väldigt intresserad.
Snöovädret har fortsatt hela kvällen med rejäl blåst. Ruggigt ute men å så mysigt inne.
Det blev ett kvällsdopp i tvättstället innan läggdags.
Sov gott och hoppas du haft en fin söndag du också. Har du sett fram emot snön?
Älskar dessa vackra höstpromenader med Alvira. Hon sover väldigt bra i den friska luften och det gör mig gott också.
Titta på den söta flugsvampen precis vid vägkanten ovanför vagnen.
Giftig men åh så fin med sin röda hatt och vita prickar.
Det ät något fängslande med svampar. Plötsligt har de bars dykt upp och de kan se ganska märkliga ut.
Snart har alla löv fallit till marken och vi kan se fram emot den första snön.
Just nu vill jag inte att hösten ska ta slut eftersom jag gillar den så mycket men jag vet att jag också älskar vintern. Först är det väldigt mörkt ute men när snön kommer lyser det upp. Det finns också en hel del roliga vinteraktiviteter som slalom och skoter.
Men låt oss bara njuta i stunden av den här årstiden 🖤
Kolla vad söt Alvira är i sin stickade omlottkofta och mössa som mamma gjorde åt henne! Perfekt nu när det är höst och kallare ute.
Jag önskar att jag var lika söt som henne på våra promenader men oftast är mitt hår en enda röra. Fast till skillnad mot henne så har jag åtminstone lite hår. Om Alvira hade hår skulle det antagligen rufsigt det också 🖤
Idag hade jag turen att bli inbjuden till lunch hos min kära barndomsvän Johanna. Hon har ett barn i samma ålder som Alvira och när de blir äldre är jag säker på att de också kommer att bli väldigt bra vänner.
Johanna hade tillagat lax från ett recept som hon hittat online men istället för ris som tillbehör till laxen lade hon nudlar i salladen. Det var riktigt gott och hade en asiatisk touch.
Jag ska försöka följa detta recept också någon dag framöver!
Efter lunch besökte jag min mamma. Jag träffar henne nästan varje dag. Alvira tycker om att leka med sin mormor och jag får ett vuxet sällskap. Hon gör också de bästa kanelbullarna som finns. Idag försökte hon göra dem med äpplen och jag åt tre stycken…
En sådan lyxig dag att få vara med nära och kära och prova nya läckra recept! Jag undrar vad morgondagen bjuder på?
Jag vet att många förväntade sig att jag skulle klä Alvira i svart. I verkligheten har jag inte köpt ett enda svart plagg till henne förutom hennes Musse Pigg body som hon hade som nyfödd (men den är faktiskt mörkgrå).
Kolla vad liten hon var jämfört med flaskan när vi lämnade sjukhuset!
Hon är fortfarande liten men har vuxit mycket. Och idag bär hon faktiskt sin första svarta outfit. Vi fick den som en gåva från mina vänliga kollegor. 🖤
Hon var riktigt glad och tyckte att det var kul att klä sig som sin mamma. Jag gillar meddelandet på kroppen och det kändes som hon gick med på det.
Varför har jag inte köpt bara svarta kläder till min bebis? Alvira är ett barn och inte min accessoar eller docka. Dessutom, även om jag personligen brukar bära mestadels svart, älskar jag färger. Tro det eller ej men min favoritfärg är inte svart utan blå 💙
Ett barn ska tillåtas att vara barn så länge som möjligt och därför vill jag inte tvinga henne till en vuxen stil. Jag tycker att färg är en viktig del av barns utveckling. Alvira kommer så småningom att utveckla sin egen personliga smak och preferens.
Här är en video på Alvira från min instagram:
🖤🖤🖤
Jag måste bara göra ett inlägg med de här tre bilderna på Alvira som jag nyligen laddade upp på Instagram.
Hon är så söt att jag börjar gråta ibland. Ja, jag vet att jag är partisk eftersom jag är hennes mamma men jag kan inte tänka mig ett vackrare leende än hennes.
När hon ser in i mina ögon och ler så är det en så intensiv känsla. Omöjligt att beskriva 🖤
Jag besöker vanligtvis mina föräldrar några gånger i veckan men nu när jag är mammaledig ser jag dem nästan varje dag. Jag skulle säga att de är mina bästa vänner och jag älskar att umgås med dem. Jag hoppas att bandet mellan mig och Alvira blir lika starkt som mellan mig och min mamma.
Eftersom både mamma och pappa är pensionärer är det perfekt att umgås med dem under dagen. Men jag har inte riktigt vant mig vid att kalla dem mormor och morfar än…
Igår tog jag några bilder av mina föräldrar och Alvira 🖤
Jag är glad att bo i Sverige där mammaledigheten är väldigt generös. Jag tror att jag kommer att vara hemma och ta hand om Alvira i ungefär ett år. Det betyder att jag kommer att kunna spendera mycket tid med min familj 🖤
Alvira är en sån sötnos och jag kan inte sluta titta på henne. Hon har helt förtrollat oss alla. Hon är nästan alltid glad och så här långt har vi inte haft en enda sömnlös natt. 🖤
Som jag trodde (eller hoppades) är hennes temperament väldigt likt hur hon var medan hon var i magen.
Jag kunde inte vara mer glad och är evigt tacksam för att jag äntligen fick bli mamma. Jag har längtat efter detta så länge!
Det är så lätt att ta saker för givet. Just nu gör jag mitt bästa för att njuta av varje ögonblick och spendera så mycket tid med Alvira som möjligt 🖤
Mitt tillstånd har förbättrats sedan kejsarsnittet. Jag får mer energi och det gör mindre ont varje dag som går. På tisdag kunde vi ta en promenad utomhus med barnvagnen för första gången.
Jag måste ha kompressionsstrumpor och de enda skorna som passar mina svullna fötter är foppatofflor. Men jag bryr mig inte, jag är bara glad att komma mig utomhus.
Jag är stolt över min kropp och vad den har uppnått. Det lyckades trots allt att bli gravid och skapa denna friska flicka till oss🖤
Sedan denna första promenad har vi gått ut varje dag. Alvira verkar också tycka mycket om det 🖤
