Tårar i Sthlm

av Anna Munkhammar
Stockholmsresan blev helt sjuk. Från glädjen i bloggeventet till att jag kvällen efter fick veta att en barndomsvän till mig gått bort. Kände mig helt plötsligt så ensam och ville bara hem. 
 
 
 
Jag ville hålla skenet uppe och vara glad men allt kändes bara piss och orättvist så började gråta mitt i en fullsatt tunnelbana på söndagen när allt sjönk in något. Skämdes och kände mig urdum som stod där som en packad sill och snörvlade men så gav en kvinna och man mig en näsduk och lite medmänsklighet. 
 
Jag fick näsduken för att torka tårarna och de frågade hur det stod till. Sen försäkrade de mig om att det var okej att gråta och de småpratade lite med mig. Kände verkligen blickarna bränna på mig där i tunnelbanevagnen så att de tog ett steg fram och hjälpte mig betydde verkligen mycket.
 
Det gav mig också en tankeställare över mig själv och hur jag hade agerat i deras situation. Hur tittar jag på andra som gråter på stan? Blir jag obekväm, vänder jag bort blicken och låtsas inte se? Dömmer jag? 
 
 
 
 
Bestämde mig för att promenera runt själv resten av dagen och inte ha något krav på att göra något särskilt. 
 
Jag skulle vilja skriva något klokt och viktigt men kan inte tänka annat än att livet är så oförståeligt och omotiverat rakt igenom orättvist ibland. Speciellt när fina och snälla människor tas ifrån oss alldeles för tidigt. /Anna Munkhammar

You may also like

0 kommentera

Dryden - Traveler's Edition June 21, 2017 - 09:50

🙁 men leve medmänsklighet!

Svara
Anonymous June 21, 2017 - 10:19

Jag beklagar verkligen förlusten och att behöva uppleva den så långt hemifrån måste vara så kämpigt att tunnelbanetårar är det minsta man kan vänta sig. Så fint att de kom och hjälpte dig i din sorg. Hundra kramar!

Svara
Boden By Night - Anna Munkhammar June 22, 2017 - 00:27

Tack Julia <3 <3 <3

Svara
Anonymous June 21, 2017 - 10:24

Åh det skär i hjärtat på mig när jag ser folk som gråter på stan! Som tur är händer det inte speciellt ofta, men för någon vecka sedan hände det faktikst. En man på andra sidan gatan började hysteriskt att gråta, riktigt hjärtskärande att höra, det var verkligen något som gjorde ont i honom. Var precis på väg över då någon annan var snabbare att trösta honom. Fy 🙁 Alla har ju en gräns hur länge man kan hålla smärtan inom sig ❤

Svara
Boden By Night - Anna Munkhammar June 22, 2017 - 00:28

Usch vad hemskt, här händer det inte så ofta att jag ser det men beror nog mest på att det är mycket glesare med folk. Såg däremot en hel del tårar när jag vimmelfotade på krogen 🙁

Svara
Anonymous June 21, 2017 - 10:24

Åh det skär i hjärtat på mig när jag ser folk som gråter på stan! Som tur är händer det inte speciellt ofta, men för någon vecka sedan hände det faktikst. En man på andra sidan gatan började hysteriskt att gråta, riktigt hjärtskärande att höra, det var verkligen något som gjorde ont i honom. Var precis på väg över då någon annan var snabbare att trösta honom. Fy 🙁 Alla har ju en gräns hur länge man kan hålla smärtan inom sig ❤

Svara
Anonymous June 22, 2017 - 10:42

Så tråkigt och jag finns här om det är något! <3

Svara

Lämna en Kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.