Swedish Blogposts

Det är svårt att sluta vara duktig

Alltså ååå jag är så trött!! Det känns som att jag hela tiden bara ligger efter med precis allt. Jag kan inte tänka att jag varit duktig när jag gjort något för det finns alltid 10 till grejer som måste fixas.

Om och om igen bestämmer jag mig för att dra ned på alla projekt så att jag faktiskt kan njuta av det jag gör utan att oroa mig över det som jag INTE gjort.

Jag och Johan har slagit ut en vägg i huset och ska byta golv, måla tak och tapetsera. Det är jättemycket jobb men jag har sett fram emot det här sedan jag köpte huset. Nu oroar jag mig över hur jag ska hinna med allt annat men samtidigt vill ju jag ha tid att kunna ha kul och njuta av arbetet vi lägger ned på huset också. Utan stress känns det mesta så otroligt mycket roligare…

Jämt utsätter jag min stackars kropp för totalt orealistiska tidscheman och det är som ett beroende som är dösvårt att bryta. Hur mycket jag än stålsätter mig sitter jag ändå och skriver på en artikel till tidningen som är långt ifrån färdig vid midnatt… Jag känner mig inte ens duktig när jag sitter där framför datorn och jobbar för jag vet att jag lämnat Johan ensam med renovering och har dåligt samvete över det.

Inte ens när jag är duktig är jag alltså duktig, vad är det för krav jag ställer på mig själv egentligen??

Jag har köpt ett hus alldeles själv mitt i en livskris och jag har flyttat alla mina saker dit. Gjort iordning och installerat robotgräsklippare för att ta hand om gården för att inte tala om ALLT ANNAT som hör huslivet till. Jag har ett heltidsjobb, ett eget företag, hund och katt, uppdaterar bloggen, säger aldrig nej till att hjälpa någon annan och så har jag arbetat med välgörenhet 3 timmar i veckan. Utöver det har jag träffat kärleken och tagit hand om en hemlös katt… 

Poängen jag vill komma till är den: Om jag inte kan känna mig duktig nu så har känslan ingenting med att vara duktig att göra.

Förstår ni hur jag menar? Jag kommer att ha tagit kål på mig själv långt innan jag känner mig nog “duktig” (!)

Okej så jag har förstått att jag måste trappa ned och inse att det är bättre att göra några få grejer och faktiskt ha tid att stanna upp och njuta av det. Att stressa för att hinna med att vara för duktig mår ingen bra av. MEN, hur gör man för att sluta???/Anna Munkhammar

0 thoughts on “Det är svårt att sluta vara duktig

  1. Detta kanske låter hur larvigt som helst (jag fnös åt detta när jag fick rådet haha!!) men! ANDAS SOM EN BEBIS! Har du nånsin tänkt på hur lugna små nykläckta ungar är? De vet liksom inte vad stress är, de andas heeela vägen ner i magen. Vi använder sällan vår hela lungkapacitet och är du som jag så stressandas du nog en del. Det betyder att vi tar korta andetag vilket triggar både stress och flyktbeteende, för en del även kampbeteendet.. Försök tänka bebis när det blir mycket ? och andas så att du känner det ända ner i magen håll andan någon sekund och andas ut! Gör detta så ska du se att hjärnan hinner varva ner och skamkänslor och tankar som "aaah jag måste göra det här och det här och det här ? " varvas ner. Det blir lättare att prioritera och man får mer syre till hjärnan! ?

    1. Andas som en bebis!? Haha såg framför mig en skrikande unge först!! UUUUÄÄÄÄÄÄÄ!!! Men ska testa lugn-bebis-metoden 😀

  2. Du är en bra bit på väg som fått syn på det. Du ångar inte bara på helt tanklöst, det är riktigt bra. Men snälla – lägg i bromsen innan du gör som jag. Jag har gjort så omt mot mig själv genom att hålla på som du i många år, och till slut tar det stopp. Gör inte så mot dig själv. Läs boken "Good enough". Du ÄR good enough, Anna!

    1. Tack för råden. Ser ju männislor “trilla av pinn” både här och gemensamma nämnaren är väll tron att det inte kan hända en själv. Å jag måste googla den boken!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.