Swedish Blogposts

Självförtoende och kroppskomplex

Jag tycker, (även om jag skäms lite över det), att det är superkul att fota bilder med mig själv som modell. Om jag ser vacker natur vill jag helst stoppa in en person eller ett djur i bilden också för att det ska bli mer intressant. Det är så enkelt att ha mig själv och Britt att instruera och komma överens med om en tid, haha. 
 
 
 
 
 
Jag oroar mig för att andra ska tro att jag tycker att jag själv är supersnygg och att jag inte har fötterna på jorden om det blir för ofta. Men varför ska jag nojja över det när det faktiskt inte är sant?? Måste man oroa sig och skämmas över hur man ser ut för att vara “normalt funtad”, eller är det okej att acceptera sin kropp och vara nöjd med det? 
 
Tro mig, jag har haft massor av komplex i mina dagar: 
  • Jag har varit för kraftig
  • Jag har haft för stor rumpa
  • För breda lår
  • Fula pekfingertoppar
  • Mina tänder är krokiga
  • När jag ler visar jag ibland jättemycket tandkött
  • Håren på mina ben växer jättesnabbt
  • Nageln på långfingret växer snett
  • Jag är kort
  • Mitt hår växer i en virvel på bakhuvudet
  • Ögonfransarna är tunna och jag har knappt några alls på underfransarna
  • Det växer hår på mina stortår
  • Mitt ansikte är asymetriskt
  • Ögonlocken hänger 
  • Mina ringar under ögonen är så mörka ibland att flera påpepkat att jag “har någonting där” men nej, det är bara mina ytliga blodkärl…
Ja men ni fattar! 
 
Som tur är har mycket av de där komplexen “vuxit bort” med åren. Jag accepterar min kropp och hur den är. Jag bryr mig inte om små utseende-detaljer för det är faktiskt ingenting som har en viktig mening i mitt liv. Någonstans har det bara slagit mig hur oviktigt det är. Visst ibland kan det komma tillbaka en stund när jag känner mig nere men i regel är jag ganska trygg i mig själv. 
 
Jag följer Melanie Gaydos på instagram och hon är verkligen en stor källa till inspiration. Melanie föddes med en genetisk defekt som gör att hennes kropp växer anorlunda. Trots det har hon har blivit en stor modell, reser runt och verkar leva ett fantastiskt roligt liv.  
 
 
För någonstans vet vi ju det innerst inne, det viktiga är att vi kan känna oss nöjda med vårt liv. Kanske inte alltid för ibland är det piss men att sträva mot att göra det ofta i vart fall. 
 
Att leta efter fel på sin kropp är inget annat än slöseri med sin tid och själ <3 /Anna Munkhammar
 
EDIT: Vill du läsa mer om mina erfarenheter av sjuka ideal i modevärlden kan du göra det i inlägget “När till och med modellmått är för tjockt”  
 

2 thoughts on “Självförtoende och kroppskomplex

  1. Sarah says:

    Jaa de e kul me en photoshoot ibland 🙂

    1. Ja visst är det. Fast akward om någon granne går förbi :-p

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.