Efter att vi journalister sett filmen fick vi prata med Monica Åslund, Carin Pollak, Kay Pollak och Frida Hallgren mfl. Jag har haft svårt att få ihop allt i ett enda inlägg så jag kommer att dela upp det på två. Först ett med allt jag fick reda på genom intervjuerna och sedan en recension av filmen i ett enskilt inlägg.

Det var aldrig meningen att det kulle bli någon uppföljare till “Så som i Himmelen” utan efter den började Kay att arbeta med en ny film i Tyskland och Carin hade ett annat projekt hemma i Sverige. När båda dessa filmer rann ut i sanden kom tanken på att göra uppföljaren. 
-Jag älskade att jobba med Frida och hennes karaktär Lena och många hade önskemål om att få veta hur det skulle gå för henne sen, säger Kay.

Han ville även utveckla den tidigare onda kraften som utgjordes av prästen. Utan att spoila allt för mycket kan jag väl säga att det är något som han verkligen lyckats med! Både Kay och Carin blev jätteglada när de frågade mig om vilken del av filmen jag gillade mest och jag svarade att det var just prästen.

Kay och Carin har jobbat ihop med filmen som ett par och förlåt men jag kunde inte låta bli att fråga ifall det varit en tillgång eller om det lett till smågnabb. 
–Nej det har varit positivt för istället för att ligga och grubbla i sängen själv på kvällarna har jag kunnat bolla tankarna med Carin, säger Kay. 
-Jag tycker också att det har varit bra att arbeta tillsammans och få stöd från varandra, konstaterar Carin. 
-Fast nu känns det skönt att filmen äntligen är klar, instämmer båda och skrattar gott.

Både Kay och Carin skulle gärna spela in mer film i Norrbotten. 
-Folket här har varit otroligt hjälpsamma, speciellt när vi berättat att det var en uppföljare till “Så som i Himmelen”. Det har blivit norrlänningarnas film för det finns inte särskilt många filmer som utspelar sig här, berättar Kay. 
Men givetvis är det alla fina vyer som lockar också! 
-Jag ar säkert kört 1000 mil och tittat ut genom bilens fönster för att hitta platser att spela in på och Norrbotten är underbart vackert, säger Kay.

Kyrkan byggdes upp inne i Hildursborgs sporthall och Kay tackade Bodens Kommun för att de haft möjlighet att nyttja sporthallen under en så pass lång tid.

-De var väldigt generösa och sa att vi fick välja mellan ishallen och Hildursborg!? Det hade förmodligen varit ytterst svårt eller rent utav omöjligt på andra håll i landet, berättar Kay. 
Just utlånandet av Hildursborg bidrog också starkt till att de valde just Boden som inspelningsplats.

-Kay ringde mig på midsommar och sa att jag måste fixa 100 personer till för att fylla kyrkan!? Det är nog mitt galnaste minne från inspelningen, utbrister Monica.

Hon har haft hand om körerna i bägge filmerna och är lite utav en “Lena” i sig själv, fylld av energi och med ett brinnande intresse för körsång. 
-Jag älskar att få de som inte tror att de kan sjunga att göra det ändå, då kan jag få guld ur deras strupar, berättar hon energiskt! 
Nog har hon lyckats alltid för det blir riktigt mäktigt när kören tar i från tårna (eller är det magen?)

Monica är minst sagt ödmjuk till sin roll i att popularisera körsång!
-Jag har inte märkt att det blivit ett uppsving för körer efter filmerna utan det har alltid funnits ett stort intresse för körsång tycker jag, säger Monica försynt.

Hur som helst var Frida supergullig som tog sig tid för mig ändå och hon försökte verkligen svara på de frågor vi hann med vilket jag är väldigt tacksam för!

-Det stämmer och så har det inte varit med andra roller som jag spelat men det beror förmodligen på att “Så som i Himmelen” blev så stor och Lena var en väldigt folkkär karaktär, säger Frida.

I del två kommer jag att berätta vad jag tyckte om filmen. Stay in tune! /Anna Munkhammar

Stillbilderna från filmen är pressbilder från SF Film, övriga bilder har jag tagit.