Swedish Blogposts

Bekräftelsefällan

Hallå, så här kan det se ut en vardagskväll, åtminstone på semestern.
 

 
Istället för att göra “picture perfect” bilder (som jag ändå inte klarar av) försöker jag rita med min egna teknik och utveckla den. Det lärde jag mig när jag pluggade modedesign på Högskolan i Borås. Innan det tyckte jag att jag knappt kunde rita fast jag gjorde det ändå i perioder för att det var roligt. Kände mig sällan nöjd med saker jag gjort men mina klasskompisar öppnade upp mina ögon när de berömde mig och sa att jag har en häftig stil.
 
Jag tror att jag inte kände mig duktig på att rita innan för att jag inte fick den bekräftelsen från andra. DET är livsfarligt. Jättelätt att falla i bekräftelsefällan och tro mig, jag trillar dit jämt fast jag försöker undvika det! Du kan vara jättebra på en sak UTAN att någon sagt det till dig!! 
 
Kämpar ständigt med att inte basera min självbild på beröm och uppmuntran från andra utan att veta mitt värde och vem jag är utan prestation. Mmmm, det är som sagt lätt som en plätt i teorin men inte fullt så självklart i praktiken. Gång på gång kommer jag på mig själv med att deppa och tvivla över det jag håller på med för att ingen kallat mig för “duktig”.
 
Undrar hur många som tystnat för att de inte fått uppmuntran och baserat tron på sin förmåga efter det?
 
Jag vet hur frustrerande det är att hålla på med något och lyssna på hur andra får beröm samtidigt som ens egna prestation möts av tystnad… Men tänk efter, vad spelar det för roll att du inte får bekräftelse från andra om du håller på med något som gör dig glad? 
 
Tänk på det och Sov Gott! /Anna Munkhammar

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.