Alternative Style

Katastrofresa till fjällen

Jag körde vilse och tog fel väg hit, fastnade på omöjliga ställen med släpet, trampade i bajs, åkte i diket osv.. Jag har aldrig varit med om så mycket otur som på denna resa upp till Kvikkjokk!! LÅNGA versionen kommer nedan. Tack och lov för att den fina dagen idag vägde upp…
 
 
 
Mina kollegor vet att planering inför resor inte är min starka sida så vi satte igång en tävling där alla fick gissa hur länge det skulle ta för mig att packa iordning allt och köra till Kvikkjokk. Den som sedan gissade närmast på klockslaget skulle få ett fint pris. För att lägga till lite spänning laddade vi hem en app till min telefon så att alla kunde se på en karta var jag befann mig i realtid…
 
Tur var väl det för efter Jokkmokk tog jag fel väg! Berra upptäckte på GPS:en att jag var HEEELT åt fanders och inte alls på väg till Kvikkjokk. (okej jag hade visst inte BARA otur med tanke på hur det hade gått om inte Berra hört av sig).
 
Jag hade ett enormt släp med tre skotrar på och vägen jag körde efter var en sån jättesmal med speciella fickor för möten. Omöjligt att vända med släpet med andra ord! Men så fick jag syn på en väg in mot en renhage och körde in där. Synd bara att jag typ inte kan backa med släp och att det var alldeles beckmörkt vid det laget.
 

Bajs överallt

 
Höll på i 100 år för att försöka backa och ta mig runt i rengärdet. När jag klev ur bilen för att kolla hur jag stod till upptäckte jag att marken var full med bajs. Det STANK!! Kul att kliva tillbaka in i bilen sen, eller inte.
 
Det var så stora bajshögar att jag var tvungen att ta sats med bilen för att inte få motorstopp när jag skulle backa över dem. Blev överlycklig när jag lyckats backa runt ekipaget och bytt körriktning. Innan jag körde tillbaka till Jokkmokk tvättade jag skorna med snö och kände mig stolt över att ha löst situationen. 
 

Lurad av GPS:en och backade ned släpet i diket

 
Väl tillbaka i Jokkmokk satte jag på Google maps för att få hjälp av GPS:en med en röst som sa hur jag skulle köra. Det var bara det att den lurade in mig på en återvändgränd! Vägen som GPS:en valt var inte plogad och det innebar att jag (som inte kan backa med släp) blev tvungen att backa tillbaka 600 meter! 
 
Det gick sakta men tillslut så… Efter det kunde jag köra utan problem till Kvikkjokk ända tills jag skulle upp för backen till stugan. Det var jättegeggigt och jag fastnade mitt i backen. Gled bak och då åkte släpet ned i diket. Vid det laget var klockan 2 på natten. Hela resan hade alltså pågått i typ 8 timmar (!!!!)
 
Till min undsättning kom då Bob som började köra av skotrarna från släpet så att vi ens skulle ha en chans att ta oss upp ur diket. När vi lastade av upptäckte jag att jag hade nycklar till allas skotrar utom till min egen!? Jag hade glömt skoternyckeln!
 
Som tur är räckte det att få bort Bettan och gubbens skoter för att komma upp ur diket. Några fastkörningar i geggan senare och jag var på plats i stugan.
 
 
Var ju dock fortfarande utan skoter eftersom skoternyckeln låg kvar hemma i Boden och är man på skotersemester kan en skoter vara bra att ha… Fick låna gubbens idag och sen kunde Bettan ta med min skoternyckel till ikväll. Imorgon ska jag äntligen köra min egna skoter igen <3
 
Känns som att jag skrivit en roman nu och ändå har jag inte fått med hur jag fick besöka tre bensinmackar innan jag hittade en som sålde kaffe, bensindunken som gick sönder i bilen och läckte ut bensin på sätet osv osv. 
 
Jag är evigt tacksam att jag ens tog mig ut idag <3 Och till er som undrar: Ja det var värt det!
 
 
 
 
 
Ska man nu se det positiva med mina eskapader så fick ju kollegorna ett samtalsämne på fikat idag. Kan också glädja er med att jag filmat en del så Youtube-klipp kommer!
 
Sov Gott /Anna Munkhammar 
Anna Munkhammar

Anna Munkhammar

Boden By Night

Leave a Response